När ska vi tala om liberalismens brott, krig, folkfördrivningar och folkmord?

Den 28 mars i år skrev Liberala Ungdomsförbundets ordförande Romina Pourmokhtari i Expressen där hon försvarade aktieutdelningar och det privatas rofferi av allmänna skattemedel även under coronakrisen. Jag skrev ett svar som Expressen tyvärr inte tog in. Därför publicerar jag det här istället.

Visst är det märkligt. Hos Burke och Mill har borgerligheten sina ideologiska rötter, de som i dag skäller socialister och okorrumperade företrädare för arbetarrörelsen för att ställa oseriösa krav på solidaritet och rättvisa i samhället. Men hade vi levt på 1800-talet så hade de skällt oss för att vi är demokrater! Då var nämligen begreppet Demokrat det värsta skällsordet en borgare kunde frammana.

Liberalismens anfader John Stuart Mill var hatisk till demokratin. Mill avfärdade demokratin som ”den simpla massans tyranni över individens frihet”.

Så stod också slaget om rösträttens införande i Sverige. Arbetarrörelsen slogs för denna självklara demokratiska rätt medan Romina Pourmokhtaris liberaler villkorade den med bland annat årsinkomsttak. Och kvinnlig rösträtt var de också emot.

Ur demokratisk aspekt har ni liberaler inget alls att skryta över. Det har alltid varit arbetarrörelsens olika delar som slagits för frihet och demokrati i vårt land.

Romina Pourmokhtari skryter över liberalismens överlägsenhet och hytter med fingret åt dem som tycker det är oanständigt med aktieutdelningar i miljardklassen under den coronakris vi just nu genomlever. Hon skriver:
”…i dag så agerar näringslivet fritt utan att ta hänsyn till vad politiker vill. Det är bra.”

Men är det bra? Nej naturligtvis inte. Det visar trettio års ohämmad nyliberalism bortom alla tvivel. Välfärdsstaten så som vi kände den avvecklas och istället får vi en anorektisk vård, skrotade vårdplatser så att Sverige ligger i botten per capita, en personal som går på knäna.  Att arbeta till pensionen är inte längre att tänka på för alltfler inom vården, byggen och andra branscher.

Lönen är ett hån och pensionsvillkoren rena skämtet, privatiserade apotek och sjukhus, en eroderande trygghet i samhället och i arbetslivet.

Det är en arbetsmarknad som förslummas med sämre villkor, lågbetald arbetskraft som inte alltför sällan lever som djur i baracker som Romina Pourmokhtari menar när hon skriver: ”Marknadsekonomin gör att pengar flyttas dit de gör mest nytta”

Ett näringsliv som agerar fritt utan att ta hänsyn till vad politiker vill. 
Och det är enbart bra för kapitalägarna och dåligt för den överväldigande majoriteten av människor i vårt samhälle. 

Läs bara vad en före detta ledande moderat sa:
”Aktiebolagslagen tvingar ett företags ledning att välja lönsam produktion och lönsamma kunder. Således krockar aktiebolagens vinstmål med välfärdsstatens principer.”

Orden är Anne-Marie Pålssons, nationalekonom och fd riksdagsledamot för M. Hennes klarsyn i beskrivningen av systemskiftet är stor, ja tydligare än vad de flesta sossar och vänsterpartister lyckas prestera.

Vad vi borde prata om är liberalismens brott, ända fram i våra dagar.
Den liberala politiken kostade Kina mellan 50 och 73 miljoner människoliv under loppet av 25 år – mellan 1876 och 1901.

Ska vi prata om alla övergrepp som begåtts i liberalismens namn?
Exempelvis de tidigare militärdiktaturerna i Chile, Argentina, Uruguay, Brasilien, Guatemala, El Salvador, Nicaragua, Honduras, Spanien, Portugal, Grekland, Turkiet, Filippinerna, Indonesien, Uganda, Centralafrikanska republiken, de tidigare apartheidregimerna i Sydafrika och Rhodesia (Zimbabwe), apartheidregimen i Israel och många fler militärdiktaturer över hela världen. Nu pratar vi massiv ofrihet och död för kanske 100 miljoner människor. När ska ni ta avstånd?

De är alla resultatet av den liberala ideologin. Precis som koloniseringen av Afrika inklusive medföljande folkmord och efterföljande apartheid, folkmorden i Indonesien och Rwanda.

Och idag, när den nyliberala framgångsvågen gått i stå i världen så börjar liberala tankesmedjor givetvis tala om ”det postdemokratiska samhället” som en nödvändighet. Kort och gott att vanliga människor är för outbildade och okunniga för att få utöva demokratin. Folkföraktet hos liberalerna är faktiskt monumentalt.

Idag dör 7000 barn varje dag i världen. De dör av undernäring, uteblivet eller otjänligt dricksvatten, utebliven sjukvård, landgrabbing och Brain Drain.

Befolkningarna tvingas stanna i fattigdom och länderna blir omöjliga att bygga upp. De dör på den liberala ”framgångens” hänsynslösa altare.

Bryr du dig om det Romina Pourmokhtari? Eller går aktieutdelningarna alltid före människornas livsvillkor och behov? När får vi en upplysningskampanj om liberalismens brott?

Er liberala frihet vilar på att några få äger det mesta och lever på andras arbete. De många människornas frihet, bygger på utökad demokrati och gemensamt ägande. 

Socialismen kan inte existera utan demokrati, då dör den. Det är vår lärdom.  Är det verkligen för mycket begärt att även liberaler nån gång drar de rätta erfarenheterna från sin egen historia.

Under tiden som du förhoppningsvis funderar på detta gör vi andra i samhället vårt gemensamma bästa i den coronakris som nu plågar oss. 

Du får hemskt gärna hjälpa till istället för att skydda aktieutdelningar till de som redan har alldeles för mycket.

(Romina Pourmokhtari debattartikel i Expressen hittar du här)

Bengt Johansson
Verksam i den nya arbetarrörelsen

2 reaktioner till “När ska vi tala om liberalismens brott, krig, folkfördrivningar och folkmord?”

  1. Håller med dej om att hennes debattartikel innehåller en hel del dumheter men vänder mig mot din historieförfalskning angående liberalernas agerande för allmän och kvinnlig rösträtt. Det dåvarande Liberala samlingspartiet drev frågan om införande av kvinnlig rösträtt redan från början av 1900-talet. De kallades under lång tid för landsförrädare av högerkrafterna men under ledning av en liberal statsminister (Nils Edén, 1917-1920) drevs lagen om kvinnlig rösträtt igenom i Sverige 1919 i samverkan med socialdemokraterna, trots högerns starka motstånd.

    1. Jag tycker att det är viktigt att syna dagens liberalism och i dag är det nyliberalismen som helt dominerar och Romina Pourmokhtari drar sig inte för att slåss för den mest extrema form av rätt till exploatering i namn av den liberala äganderätten. Profiten ska inte mötas av några som helst begränsningar. Ägande ska ha högsta primat och all liberal politik har som syfte att ta bort alla tänkbara hinder för en accelererande maximering av förmögenhetssamlandet. Och hennes partiledare Nyamko Sabuni har ju nyligen visat att hon är en direktanknuten lobbyist för det s k näringslivet. Dock ser det ju ut som om att dessa båda ledande företrädare för Liberalerna är genomskådade av folkflertalet, eftersom de senaste opinionsundersökningarna visar att L ligger på 3,2 procent och riskerar att kastas ut ur riksdagen. Nyliberalism har istället mer och mer blivit ett signum för Centerpartiet och finns som ett avgörande inslag även hos Moderaterna.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: