Iraks sista prinsessa har dött

Christer Sfeir
Civilingenjör med över 25 års erfarenhet av att bo och arbeta i MENA-regionen, skriver om hur historien av Syrien och irak hänger ihop med dagens problem.


Hur hänger Syrien, Irak och dagens problem med Hijaz?
Häng med som Aschberg skulle ha sagt!

Prinsessan Badiya Ali

Iraks sista prinsessa avled i lördags i London, 100 år gammal. Hon var kusin till kung Faisal i landet som ”skapades för hans skull” och som jag skrivit om förut om tillblivelsen av Syrien, Irak och Jordanien.

Hijaz, denna mytomspunna provins i arabiska halvön, styrdes av Hashimiterna, en ätt som är i rakt nedstigande led släkt med Profeten.
I början av 1900-talet styrdes Hijaz av al-Sharif Hussein, där Sharif är titeln som visar släktskapet med Profeten. Hussein hjälpte britterna att bekämpa Ottomanerna mot ett löfte om självständighet.
Hans trupper av beduiner tågade in med general Allenby både i Jerusalem och Damaskus runt 1917.

al-Sharif Hussein

Hans son Faisal utropades till Syriens första kung. Han regerade till 1920 men utvisades av fransmännen.
Fransmännen åberopade nämligen 1920 sin del av tårtan som var resultatet av Sykes-Picot avtalet som slöts i hemlighet 1916 mellan Frankrike och Storbritannien.
Faisal flyttade till England och levde rövare med sina engelska bundsförvanter till den grad att de tyckte att han skulle bli kung över det som blev Irak, vilket så skedde 1921.

Resultatet av Sykes-Picotavtalet

Pappa Hussein surade i Hijaz och araberna protesterade. Löftet var ju ett självständigt Syrien och Libanon som styrdes av Faisal.
Engelsmännen, återigen för att blidka massorna, karvade ut en ny stat, kallat Jordanien där Husseins andra son Abdullah fick bli kung. Abdullahs barnbarn är nuvarande kungen av Jordanien, Kung Abdullah II gift med palestinskan Rania, numera drottning.

General Goraud

Araberna blev förda bakom ljuset när stormakterna delade upp regionen i hemlighet redan 1916. Många idag minns med bitterhet facit när fransmännen tågade in i Damaskus 1920 under ledning av generalen Gouraud.
Han gick raka vägen till Umayyad-moskén där korsriddarkrossaren, kurden Saladin ligger begravd (och Johannes döparen men det är en annan historia). Gouraud går fram till graven och säger: ”Saladin, nous voici!” (ung. Vi är tillbaka Saladin).

The rest is history som man säger…

Kommentera