Ölutköraren som blev talman

Läs om Ingemund Bengtsson, mannen som startade som ölutkörare och slutade som rikets talman.

Ingemund Bengtsson (S). Han startade som ölutkörare och blev Riksdagens talman.

Av Bengt Johansson. Intervjun gjordes 1997 och återpubliceras idag 20-05-11
Ingemund Bengtsson avled den 12 april, 2000, i Varberg

– Du får ringa mig på fredag kväll när jag kommit hem från Stockholm så får vi se.

Myndigt men vänligt låter han förstå att han inte har tid just nu. Ingemund Bengtsson, relativt nybliven 76-åring, är en aktiv människa som ofta är engagerad på något uppdrag. Väl hemma igen tar han emot för ett samtal i sin lägenhet på Hantverksgränd i västkuststaden Varberg. Det är samma kvarter där Ingemunds föregångare, s-riksdagsman Sven Larsson bodde. 

– Hit flyttade jag och min fru efter pensioneringen. Varberg är ändå min stad men jag brukar säga att hjärtat har två kammare och tiden i Stockholm har satt djupa spår.

Tiden som riksdagsman, hela 37 år, har omöjliggjort ett normalt familjeliv. Makarna Bengtsson har till stor del levt åtskilda geografiskt på grund av av de många engagemangen. Som liten undrade dottern Ingegerd ibland över vad pappa sysslade med och frågade en gång:

– Pappa, kan du inte skaffa dig ett riktigt jobb, som mina klasskamraters pappor… ?

Makan Anna-Lisa drabbades av cancer och avled 1991. Sedan dess bor Ingemund ensam i den stora fyrarummaren.

Förlusten av en livskamrat är alltid svår att bära och  Ingemund är inget undantag. Att bli äldre innebär ett sorts närmande till döden som var och en bearbetar på sitt vis. Att försöka ha ett aktivt liv är ett sätt att klara sorgen efter en älskad.

– Jag saknar henne oerhört mycket, säger Ingemund med stark rörelse i rösten.

Hur ser din vardag ut?
– Tja, om jag är hemma ser den väl ut som för de flesta andra pensionärer. Jag stiger upp och äter frukost. Det brukar bli några koppar kokkaffe och ett par smörgåsar och så läser jag tidningen (Hallands Nyheter). Idag har jag torkat golv och städat. 

Du får ingen hjälp med det praktiska?
– Nej, än så länge behöver jag inte det och det är jag glad för. Jag sköter mig själv och stryker mina egna skjortor. Att vara frisk betyder mycket i min ålder. 1987 fick jag blodförgiftning. Efteråt har jag haft lite problem med hjärtat, därför måste jag vara lite försiktig. Men jag cyklar fortfarande. Idag t ex har jag cyklat till biblioteket och lämnat tillbaka en bok.

Du är medlem i Rotary i Varberg?
– Ja, det är mycket trevligt. Ibland när jag varit nere på stan slinker jag in och äter min lunch där, så slipper jag laga mat hemma den dagen.

Du lagar alltså mat själv för det mesta?
– Ja naturligtvis men jag äter inte alltid ensam. Häromdagen bjöd jag min syster på middag: Panerad torskfilé med potatismos och lingon.

“Ingemunds recept”, har ju dykt upp i media med jämna mellanrum?
– Haha, jo det är väl så. En gång lämnade jag ut ett fiskrecept och blev nerringd av damer som ville tacka. Skämt åsido: Idag finns så mycket halvfabrikat att köpa så det är ingen match att laga maten själv. Jag har frysen full.

Så här kunde det se ut när forna tiders ölutkörare var i farten.
Ingemund Bengtsson var en av dem.

– Riksdagsmannajobbet innebär mycket stillasittande. Utan träning hade jag inte klarat det.

I lägenheten vid Erik Dahlbergsgatan och tidigare Upplandsgatan i Stockholm blev det alltid ett morgonpass gymnastik innan det var dags att gå till jobbet.

1962 Var Ingemund med och bildade idrottsföreningen Helgeandspojkarna, en unik förening enbart för riksdagsmän och statsråd. Bakgrunden var en språngmarsch till Stockholms Central.

– Vi var sent ute för att hinna med tåget. Jag kan säga att andningen var inte normal förrän i Södertälje. Då beslutade jag och några andra att bilda en förening där vi riksdagsmän kunde förbättra vår kondition.

Det blev Helgeandspojkarna. Föreningen är fortfarande verksam och har nu i över tre decennier låtit beslutsfattare svetta av sig ett och annat kilo.

– Men de första testresultaten var katastrofala. Många hade så dålig kondition att de borde varit pensionerade, berättar Ingemund som var 43 år när föreningen bildades.

Det berättas också att Tage Erlander fick reda på att det tränades och ville komma och titta.

– Var har du träningskläderna, ropade Ingemund men fick inget svar. Senare blev han utnämnd till idrottsminister.

Idag motionerar uppemot 60 s-riksdagsmän med Helgeanspojkarna. Ett resultat Ingemund är stolt över.

” Varje tid skapar sina politiker efter de förutsättningar som råder just då men en sak kan jag säga: Om du hör en riksdagsman säga att han kan allt så ljuger han. Tiderna är sådana att man måste specialisera sig, den saken är klar.”

Saknar du tiden i riksdagen?
– Nja, var sak har sin tid och nu är jag ju pensionerad. Men det är klart, 37 års riksdagsarbete kan man inte bara glömma. Visst saknar jag det ibland.

Om du jämför politiker nu och förr. Finns det några stora skillnader?
– Varje tid skapar sina politiker efter de förutsättningar som råder just då men en sak kan jag säga: Om du hör en riksdagsman säga att han kan allt så ljuger han. Tiderna är sådana att man måste specialisera sig, den saken är klar.

Genom åren har du mött många stora politiker?
– Ja det har blivit en och annan. En del glömmer man aldrig. Människor som Tage Erlander, Torsten Nilsson och Indira Gandhi.

Som talman träffade han många internationella storheter också. Margaret Tatcher, Ronald Reagan och George Bush har alla dinerat med Ingemund Bengtsson.

– Margaret Tatcher träffade jag flera gånger när jag besökte min engelska talmanskollega. En charmerande dam med stor utstrålning men också en tuffing. Annars går det inte att leda ett parti där.

I USA, i samband med 350 – års jubileet av den första, och enda, svenska kolonin i Amerika träffade Ingemund Ronald Reagan. Firandet skedde i Wilmington samtidigt som Ingvar Carlsson hade uppmanat den amerikanska kongressen att rösta emot mer stöd till contras i Nicaragua. Men president Reagan bjöd på flott middag och låtsades som ingenting.

– Vi satt vid samma bord och samtalade i flera timmar. Han skrattade mycket och verkade vara vid god vigör. Bosse Parneviks “Reagangubbe” är väldigt trovärdig, kan jag säga.

Om du fick bli arbetsmarknadsminister en gång till, vad skulle du göra?
– Det är inte lätt att svara på. Det finns inga enkla svar. Jag tror att EU-medlemskapet är bra för oss. Där tvekade jag aldrig. Vi kan inte reda ut problemen själva längre. Vet du att när jag började i riksdagen var totalbudgeten på fem miljarder kronor. Dessutom behövde vi inte låna. Det var en helt annan situation. Nationalstaten har tappat i betydelse. Men arbetslösheten måste bekämpas. Den leder till klyftor mellan människor som inte är bra för samhället.

Sparpaketen?
– Det går inte att enbart spara, man måste satsa också. Som det är nu går personalen i vår gemensamma sektor på knäna. Ta sjukvårdspersonalen. De gör ett fantastiskt jobb men de kan ju inte orka hur länge som helst.

Att Ingemund Bengtsson har ett stort socialt patos går inte att ta miste på. Så var det ju en gång orättvisorna i samhället som drev honom in i politiken.

– Men jag är övertygad om att Ingvar Carlsson gör vad som står i hans makt. Jag har inte talat med honom om just detta men han är medveten om problemen.

Du var noga med formerna som talman.
– Det måste man vara och det handlar inte om mig som person, utan respekt för riksdagen som landets högsta beslutande organ. Man kommer t ex inte klädd hur som helst. Mona Sahlin tillrättavisade jag flera gånger när hon smög in i jeans.

Nydemokraternas grevar och tivoliägare? (syftar på Ny Demokrati, reds anm)
– Dem hade jag satt på plats, utan tvekan! Det är skönt att de åkte ur. 

” Förlusten av Palme var svår. Han var en lysande politiker. Otroligt skicklig i debatten och med ett djupt engagemang för de svaga i samhället kunde han ibland pulvrisera sina motståndare. Det var något som inte minst Thorbjörn Fälldin fick känna på.”

Du var ju talman när Olof Palme blev mördad. Hur upplevde du dådet?
– Det hela var ju osannolikt. Det kändes overkligt. Vid tidpunkten för mordet befann jag mig i Spanien. På natten bankade det på min dörr: “Vakna! Du måste genast bege dig till Sverige. Olof Palme har blivit mördad”

Som du förstår blev jag alldeles omtumlad. I ilfart fördes jag till Malagas flygplats där Felipe Gonzáles tillställt mig ett flygplan. Jag flög till Sverige, ensam i ett flygplan för 18 personer och när jag klev av planet på Arlanda blev jag genast omringad av svensk säkerhetsvakt. Du förstår, i det läget var jag som talman Sveriges viktigaste person. Ingen visste något heller. Det kunde lika gärna varit statskupp.

Ingemund tystnar en stund, sen fortsätter han:

– Förlusten av Palme var svår. Han var en lysande politiker. Otroligt skicklig i debatten och med ett djupt engagemang för de svaga i samhället kunde han ibland pulvrisera sina motståndare. Det var något som inte minst Thorbjörn Fälldin fick känna på.

Thorbjörn Fälldin och Olof Palme hade många hårda debatter.
– Ja och Thorbjörn hamnade ofta i svårigheter. Jag känner Fälldin personligen och vet att det är en ärlig och rekorderlig karl. Tage Erlander sa en gång att: “Palme pratar fortare är Fälldin tänker”. 

Tror du mordet någonsin blir uppklarat?
– Det kan jag naturligtvis inte säga men det har varit väldigt underliga turer. Jag tror mordet utfördes av en lejd mördare som idag ligger på havsbottnen.

Vad var din största tillgång som politiker och talman?
– Jag var ju gruppledare för socialdemokraterna i andra kammaren, enhälligt vald förresten. Tiden som gruppledare värderar jag väldigt högt därför att jag lärde mig att handskas med folk på ett annat sätt. Utan den kunskapen hade jag nog inte klarat talmansjobbet. Framförallt lärde jag mig skilja på pratmakare och de som var något att satsa på. Att vara gruppledare innebär också att ha förmåga att jämka ihop stridande viljor, en ovärderlig kunskap.

Dina språkkunskaper?
– Jo det är klart. Jag intresserade mig tidigt för språk. Engelska och franska behärskar jag, även esperanto. Jag har naturligtvis haft stor nytta av mina språkkunskaper.

Tror du det blir en koalition med Centern?
– Det är inte omöjligt. Det har vi haft förut, när de hette Bondeförbundet. Det är viktigt att skapa starka beslutsunderlag.

Hur tror du Folkpartiet och Moderaterna kommer att reagera?
Ingemund funderar en stund, sen säger han:

– Valet av Leissner tror jag är en katastrof för Folkpartiet, och Carl Bildt… , det enda jag kan säga om honom är att han är en verbal begåvning. Jag hoppas att Ingvar Carlsson klarar denna svåra tid.

Att Ingemund Bengtsson ogillar moderat (läs alltför marknadsvänlig) politik går inte att ta miste på. Hans livslånga engagemang  för de svagaste i samhället, gör att han har svårt att svälja försvagningar i de trygghetssystem han själv varit med att skapa.

– Det kommer att leda till ökade klyftor och socialt elände. Titta bara, som de sliter inom vår gemensamma sektor. Det borde anställas fler människor. Det tycker jag alldeles bestämt!

Blev ditt liv som du tänkt dig?
– Nej verkligen inte! När jag som ung började på Monark kunde jag inte drömma om den tillvaro som senare blev min vardag. Tiden på Monark var en bra skola för en ung grabb. Det politiska engagemanget bland många av arbetskamraterna var stort och det har påverkat mig mycket. Sen har det ena gett det andra. 

Ingemund Bengtsson kom till riksdagen 1951. Han har varit Gruppledare för Socialdemokraterna, jordbruksminister, industri- och arbetsmarknadsminister. 1972 hölls FN:s första konferens om miljövård i Stockholm. Där blev Ingemund vald till president. Karriären kröntes av talmansuppdraget mellan 1979-1988 som blev hans sista uppdrag. 

Från ölutkörare till rikets talman. Det låter nästan som en saga.

Kommentera