Hur försvara yttrandefriheten?

DEBATT: Läkaren och partiledaren för Malmölistan, Nils Littorin vill försvara yttrandefriheten med utgångspunkt från Bard-affären.
Vad tycker du? Har han rätt?

Delta i debatten med din text. Skicka till: samtid-framtid@gmail.com

Av Nils Littorin | 2020-06-18

Avskedandet av Bard får inte skrämma oss till tystnad!

Nils Littorin
Läkare och partiledare för lokalpartiet Malmölistan

Under spanska inkvisitionen betydde en nickning från Tomas de Torquemada att hoppet var ute. Som drottningens inquisidor general var hans makt över folkets själar oinskränkt. Bålet stod redo på Sevillas torg. Där väntade en galen folkmassa som ville se judar, muslimer och andra kättare brinna. En modern version av förföljelsen drar som en mörk skugga över Sverige. Nu är gudlösa hovnarren Alexander Bard i skottgluggen. Om vi inte försvarar hans rätt att twittra är allas vår yttrandefrihet i fara.

Det var inte innehållet i Bards tweet som fick TV4 att sparka honom. I sak var den inte olik Martin Luther Kings tal 1961 om problemen med svartas höga brottslighet: ”We must stop blaming the white man”. Men de moderna inkvisitorerna läste twitter som fan läser Bibeln och placerade Bard i samma fack som NMR – en ”rassejävel” (Nour El Refai). Mot denna beskyllning stod statligt delägda Telia/TV4 inte pall. Sådan är alltjämt kraften i den vänsterliberala elitens desperata kamp för att behålla tolkningsföreträdet.

Nu saknar Bard, med över 100 000 följare på Twitter, varken självförtroende eller resurser för att slå tillbaka. Det är ett privilegium som han delar med den politiska och mediala eliten. Värre är det på arbetsplatserna, där det öronbedövande ljudet av tystnad breder ut sig. Varannan lärare i Sverige vittnar om en tystnadskultur där kritik av ledningen bestraffas. Barnskötare i uppropet #pressatläge berättar om hur cheferna tvingar de anställda att ljuga så att inte föräldrarna får veta hur illa det är. Problem skapat av underbemanning, oro och bråk i barngruppen sopas under mattan. Samtidigt har Facebook tagit fram ett specialdesignat verktyg för att underlätta kväsandet av facklig organisering. Chefen skaffar sig med Facebook Workplace överblick och varnas om vad de anställda chattar om. Ord som uinionize ”organisera” kan blockeras. Storebrorssamhället i George Orwells 1984 känns plötsligt inte längre som en avlägsen dystopi.

Den tidiga arbetarrörelsens hjältar slogs, fängslades och dog för de friheter vi lärt oss ta för givet – rätten att organisera oss, yttrandefrihet och meddelarfrihet. Oavsett om Bards anställningskontrakt omfattas av Lagen om anställningsskydd (LAS) eller inte så är principen om saklig grund för uppsägning viktig. Arbetsgivare ska inte godtyckligt kunna sparka folk som torgför avvikande åsikter. När Annie Lööf (c) med S tysta medgivande nu strimlar LAS är hon självklart medveten om att otryggheten skapar lydnad. Inkvisitionen behöver inte bränna alla kättare. Bara tillräckligt många för att rädslan att förlora jobbet ska sprida sig, så tar sig resten frivilligt på sig en munkavel.

Efter århundraden av krig var syftet med utrensningarna i Spanien att ena landet under en enväldig katolsk monark. För storföretag som Facebook är tystandet av fackliga röster krass ekonomisk – organisering är ett hot mot ägarnas profiter. I skolan kläms lärarnas yttrandefrihet mellan budgetkrav och rektorernas behov av en oskadad skol-image. Tendenserna samverkar med den svenska traditionen. Vi har sedan Saltsjöbadsavtalet 1938 fostrats i socialdemokratisk samförståndsanda. Konflikter ska lösas genom eftergifter, inte genom kamp. Avlönade fackombudsmän för arbetstagarnas talan, och gör upp med arbetsgivaren bakom lyckta dörrar. Men när dessa klättermöss alltmer sällan tar fighten och istället prioriterar sin egen karriär inom parti, stat och fack står de anställda ensamma och övergivna kvar med mössan i handen. De låter sig tystas. För att travestera den famösa tweeten om Black Lifes matter: Om svenska folket vill att deras liv ska betyda något så får de ta sig i kragen och börja säga ifrån! Inte lita på att någon annan ska försvara deras rättigheter utan göra det själva. Bli frispråkiga hjältar istället för överkörda som självutnämnda offer. Det betyder något!

%d bloggare gillar detta: