Kamp mot hedersförtryck, en kamp för frigörelse

En debattartikel om hedersförtryck skriven av Amineh Kakabaveh, ordförande i VHEK-Föreningen Varken hora eller kuvad, tillsammans med Sonja Persson, Borås, Cecilia Löfgren, Borås, Ewy Gahnström, Uddevalla och Lara Johansson, Göteborg.

Samtid-Framtid stödjer VHEK i arbetet mot hedersförtryck.

Arbetarrörelsen i Sverige har slagits för demokrati, jämställdhet , vettiga levnadsvillkor och människovärde. Syftet är frihet och trygghet. Hur ska det ökande hedersförtrycket bekämpas?

I P4 Sjuhärad kunde vi för en tid sedan höra om hur män agerade moralpoliser under en föreläsning om hedersrelaterat våld och förtryck på Hässlehus i Borås. Polisen har fått signaler om att männen är där för att titta, kontrollera och hindra kvinnor att delta på föreläsningen och för att kolla upp vilka som är där. En del av dem är kända i kriminella kretsar.

Borås stad har släppt en lägesrapport över Norrby. I rapporten sägs att stadsdelen påverkas av olika nätverk som är kriminella, etniska och religiösa, samt klansamhällen. Den negativa utvecklingen har förstärkts under perioden. Trångboddheten har under de senaste åren ökat med nära 400 personer, det är den stadsdel där inkomsterna är lägst i hela kommunen och som också har den största arbetslösheten.

En stor andel av de boende är personer med utländsk bakgrund och integrationen är till stor del misslyckad. Enligt rapporten har också koranskolan ett starkt grepp över unga och på skolorna finns en otillbörlig påverkan på elever som bryter mot hedersnormer. I området förekommer öppen droghandel, tystnadskultur och ungdomsgäng som förstör, hotar och misshandlar.

I Varken hora eller kuvads (VHEK) egna skolenkäter och på länsstyrelsen i Östergötlands hemsida kan man läsa om hedersförtryck och våld. Hedersvåldet grundar sig i en hederskultur som i sin kontroll av barn och ungas frihet och sexualitet börjar redan i förskoleåldern.

I våra kontakter med personal i Borås har de berättat att på förskolan kan du möta en femårig pojke som kontrollerar sin syster, redan här börjar normerna grundläggas.

I förskoleklassen har du en flicka som busar och leker med både flickor och pojkar och är med och spelar fotboll. I första klass vill hon inte sitta jämte en pojke, hon är inte längre med i buslekarna på rasterna.

När förskoleklassen går till badhuset hålls en del flickor hemma. En flicka drar av sig slöjan, ruskar på huvudet och säger trotsigt att jag får göra så, men är väldigt noga med att den sitter på när hon hämtas på eftermiddagen.

Från VHEK:s rapporter beskrivs att ju äldre flickorna blir desto hårdare kontrolleras de. De får inte klä sig som de vill, inte delta i all undervisning, till exempel idrott, sex och samlevnad, inte välja sina vänner, får ta ett stort ansvar hemma. Och för en del slutar det med tvångsäktenskap. Även pojkar drabbas. De tvingas kontrollera sina systrar, de förväntas gifta sig med den partner som familjen utser.

Allt detta händer barn och unga nu. Det är inte alltid fråga om våld utan om alla dessa inskränkningar i vardagen som omöjliggör en frihet att välja det liv man vill. Just därför måste hedersrelaterat våld och förtryck angripas på ett annat sätt.

VHEK:s skolenkäter visar också att de ungdomar som lever under hedersnormer också har en lägre tilltro till att skola, socialtjänst och övriga samhället förstår deras problem. Det är därför viktigt att kunskap om hedersförtryckets särdrag sprids till den personal och de vuxna som ungdomarna möter i sin vardag.

Det liberala kravet på ett fritt skolval har möjliggjort friskolor där barn med utländsk bakgrund fostras in i en syn på kvinnor som mindre värda. Sverige har förlorat många år i kampen mot hedersförtrycket.

För många har problematiken varit svår att förstå. Men i grunden är den enkel. Alla människor ska ha lika rättigheter. Kampen mot hedersförtryck är en kamp för frigörelse. Det behövs utbildningsinsatser för politiker, skolor, skolpersonal, föräldrar, SFI med mera.

För att komma till rätta med det här måste det tas ett helhetsgrepp. Inga fler nyanlända får placeras i utsatta områden, kvarterspoliser ska tillsättas, vara ständigt närvarande och de ska jobba tillsammans med alla de goda krafter som också finns.

Arbetet mot hedersförtrycket måste börja redan i förskolan och skolan. Föreningar och samfund som rättfärdigar hedersförtryck ska inte ges offentliga bidrag. Religiösa skolor ska stoppas.

Ska slöjan förbjudas i skolan och i förskolan?

DEBATT: Förbud att bära slöja har inget med invandrarfientlighet att göra. Slöjan är i grunden ett kvinnoförtryck och är ett uttryck för värderingar och regler som går ut på att mannen är överordnad kvinnan. I grunden är alltså slöjan en symbol för kvinnoförtryck, ett plagg som bärs för att inte kvinnorna skall väcka begär hos männen.

Vad tycker du? Har Ewy Gahnström rätt?
Skicka in din text och delta i debatten. Skicka till:
samtid-framtid@gmail.com

Du kan också kommentera längst ner i artikeln.

Sjal och slöja sexualiserar barn, gör dem till objekt underordnade mannens makt och strävan att kontrollera det kvinnliga könet.

Ewy Gahnström förskollärare/pensionär.
69 år, bor i Uddevalla.
fd kommunalråd för Vänsterpartiet i Uddevalla. Engagerad i VHEK.

Att diskutera hedersförtryck/våld väcker många känslor. Jag tillhör dom som anser att vi inte skall accepterar uråldriga religiösa och konservativa seder och bruk avsedda att hålla kvinnor i järngrepp. Jag anser inte heller att vi skall accepterar de parallellsamhällen runt om i Sverige där reaktionära män stiftar egna lagar sprungna ur klansamhällen och är byggda på uråldriga religiösa traditioner och sedvänjor. Slöjan är en del av detta förtryck.

Jag är oerhört stolt över arbetarrörelsen och dess partier och kvinnoorganisationer som har kämpat och drivit igenom lagar som skall skydda kvinnor och barn från våld och övergrepp. Lagar som bland annat är baserade på mänskliga rättigheter,kvinnokonvention och barnkonvention med grundläggande värderingar om jämlikhet och jämställdhet, liksom synen på familj och barnuppfostran.

Den svenska lagstiftningen med styrdokument och läroplaner betonar och understryker att förskolan och skolan skall främja jämställdhet mellan könen. Förskolan och skolan har också ett ansvar att säkerställa varje barns frihet och integritet.

Men när man sätter sjal på barn sexualiserar man dem blir objekt och berövas på sin barndom och sin rätt all leva på samma villkor som andra barn. Flickor blir trakasserade och hotade av sina bröder och andra manliga släktingar då de vägrar bära slöja. Jag vet att det förekommer att föräldrar ringer till förskolor och skolor och kontrollerar att slöjorna sitter på.

Förbud att bära slöja har inget med invandrarfientlighet att göra. Slöjan är i grunden ett kvinnoförtryck och är ett uttryck för värderingar och regler som går ut på att mannen är överordnad kvinnan. I grunden är alltså slöjan en symbol för kvinnoförtryck, ett plagg som bärs för att inte kvinnorna skall väcka begär hos männen. Men om nu gubbarna blir så upphetsade så får de väl låta bli att gå ut.

Det kan aldrig bli så att vi skall vara så toleranta att vi tolererar det intoleranta.

I Sverige har alla barn samma rättigheter och inte bara på papperet. Barnen lever här och nu och vi är skyldiga att låta dem få en barndom och ungdomstid utan inflytande från reaktionära gamla religiösa seder och bruk. Vuxna kvinnor får väl själva ta ställning till att bära slöjor men freda barnen.

Ett förbud för flickor och unga kvinnor att bära slöja i förskolan och skolan upp till de är 18 år tycker jag vore bra. Då är det samhället som tar konflikten med familjerna och inte barnen.

Genom tystnad ger vi SD ytterligare jordmån att växa

Internationell solidaritet går som en röd tråd genom hela arbetarrörelsens historia och så även genom mitt 55-åriga politiska liv. Stöd till organisationer, befrielserörelser som har slagits för en rättvisare värld/land fritt från utsugning och förtryck.

En spaning om samhällets förfall under nyliberalism, hedersförtryck och ständigt utanförskap.

Ewy Gahnström förskollärare/pensionär.
69 år, bor i Uddevalla.
fd kommunalråd för Vänsterpartiet i Uddevalla. Engagerad i VHEK.

Internationell solidaritet går som en röd tråd genom hela arbetarrörelsens historia och så även genom mitt 55-åriga politiska liv. Stöd till organisationer, befrielserörelser som har slagits för en rättvisare värld/land fritt från utsugning och förtryck. Stöd till länder där människor valt nya progressiva regeringar med hopp om ett värdigt liv.

Det har också alltid varit självklart att försvara att människor som flyr från krig och förtryck skall på ett organiserat sätt kunna få möjlighet att stanna i Sverige och ha samma rättigheter och skyldigheter. Däremot är jag precis som arbetarrörelsen heller ingen förespråkare för fri invandring eller öppna gränser.

Jag vet nämligen att en annan värld är möjlig där människor kan bo kvar i sina hemländer. Människorna behövs också i kampen där för rättvisa sociala och ekonomiska villkor.

En förutsättning är då att USA omedelbart upphör med sin krigspolitik runt om i världen. En krigspolitik som bombar sönder och samman länder och människor tvingas lämna sina hemländer som varit deras trygghet. Då måste vi också göra upp med och inte tillåta imperialister/kapitalister att roffa åt sig själva, cementera fattigdom, ohälsa och korruption.

Återigen vill jag säga att jag står upp för människors rätt att komma till Sverige och söka asyl. Det är en mänsklig rättighet.

Men jag tar mig rätten att ifrågasätta och kritisera orättfärdiga/ uråldriga seder och bruk som andra människor tar med sig hit till Sverige. Jag tänker på det hedersrelaterade förtrycket där mänskliga rättigheter för kvinnor och barn inte respekteras.

Jag ifrågasätter om det är rimligt att man på CSN, statliga skattepengar, kan resa till Saudiarabien och studera Islam eller att ge kommunala statliga bidrag till sammankomster där salafister föreläser. Jag ifrågasätter och är orolig över de radikala våldsbejakande miljöerna som finns i en del svenska förorter.

Jag tar mig också rätten att tala om de svårigheter det innebär att ta emot många människor från andra länder utan att rimliga förutsättningar finns. Det är också en anledning i min syn på att vi behöver en reglerad invandring.

Vi ser en hög arbetslöshet, låg utbildningsnivå, och höga ohälsotal i dessa segregerade utanförskapsområden. Vi ser människor som bott i Sverige länge och som fortfarande inte talar svenska. Här finns människor som gått flera utbildningar av olika slag men som inte leder till arbete utan är i långvarig arbetslöshet.

Vi ser segregerade förorter men vi får också ta del av hopp, kraft och vilja till integration.

Här har samhället ett stort ansvar och bidra med vissa förutsättningar men människor har också skyldigheter och ett personligt ansvar. Och det är just genom att tiga som vi ger SD ytterligare jordmån att växa i.

Varför är vi så rädda?
Vi är ju de som har de demokratiska och människovärdiga svaren på dessa svåra frågorna.